Sitter och försöker skriva på min uppsats om stil och ungdomskultur som ska in nästa fredag eller om det var fredag därpå. Till detta skulle vi tydligen göra en uppgift från en bok jag har lämnat tillbaka så fick paniklåna på UB. Oerhört omotiverad, aldrig haft den här känslan av att känna intet för det arbete jag ska göra. Jag vet inte om det handlar om att vi bara har fem föreläsningar den här delkursen och att det på något vis skulle visa på högskolans omotivation att ha oss där.

Under 7 veckor har vi fem föreläsningar, jag får runt 2000 kr i veckan i studiestöd och fullt lån. Det betyder alltså 14 000 kr under dessa sju veckor. 14 000 kr dividerat på 5 föreläsningar är 2 800 kr per föreläsning, alternativt cirka 31 kr per minut (eller cirka 1867 kr i timmen)  som vi har föreläsning. Det är rätt skrämmande att se det, egentligen borde jag väl inte bry mig om att ens räkna ut det, men tiden finns ju…

Vi har böcker som är så svårforcerad, så ogreppbara att all eventuell glädje för att verkligen sätta sig in i ämnet är som bortblåst. Det är möjligt att jag är negativ nu, det var ju trots allt fruktansvärt blåsigt och kallt i morse men just nu är det så här jag upplever min studiesituation. Jag har praktik nu och det går så oerhört bra där, vill bara ut och jobba med det jag läser till, jobba som lärare och inte behöva sitta på högskolan och låtsas som att den vill ha mig där eller att jag är en tillgång. Ute på skolan, på min praktik, så betyder jag något och har en roll som inte finns på högskolan.

Visst, en viss studietrötthet kan infinna sig efter snart 18 år av studier men  jag har ingen studietrött när det gäller att planera och hålla en lektion, det är bara själva högskoletiden som efter alla dessa återkommande besvikelser med exempelvis brist på föreläsningar som gör att det helt enkelt inte är kul längre.

Nog med gnäll för idag, får väl bli klar med den där uppsatsen nu.