I början av den här kursen så hade vi en gruppövning där vi fick lära oss att det var viktigt att berätta hur bra det är att läsa på lärarhögskolan i Malmö. Vi skulle försöka förstöra myten om att det mest är lite leklåda och att det var väldigt flummigt att läsa där. Själv tänkte jag att det skulle inte vara så svårt för två veckor in på terminen hade vi faktiskt fortfarande föreläsningar åtminstone två gånger i veckan. Då skulle jag kunna säga att jag verkligen gillade utbildningen och att jag tyckte att det skulle bli riktigt kul att läsa där.
Nu är det annorlunda. Då jag har blivit uppfostrad att inte ljuga så skulle jag aldrig på fullaste allvar kunna säga till mina kompisar att första delkursen på lärarutbildningen i Malmö är helt fantastisk och att man får lära sig så oerhört mycket, för om jag hade sagt det här till dem så hade jag ljugit dem rakt åt h-vete. Från den 5 oktober fram till 9 november, dvs mer än en månad kommer vi att totalt ha tre föreläsningar. Tre föreläsningar á cirka 1,5 timme styck vilket betyder att vi har 4,5 timmar föreläsningar på en månad. Är det riktigt rimligt? Speciellt med tanke på att en månad ska motsvara 160 timmar studier
Nej det är bara en oerhörd brist på respekt, en brist på respekt som visar sig på så otroligt många nivåer. Jag hoppas att någon skäms för det här för jag tänker fan inte göra det. Jag kan inte komma ihåg senaste gången jag har varit så här arg, frågan är om jag någonsin har varit det. Det är en jävla tur att vi har praktiken, dels för att komma ifrån skämtet till högskola men framförallt för att lära sig hur man blir lärare.
Slutligen så är jag väldigt tacksam för att vara tränare i handboll igen. Jag tror inte det finns en bättre form av terapi mot allt det här än att träna lite handboll (i alla fall för mig). Dessutom har jag börjat se det som lite av den pedagogiska utbildning jag i min naivitet trodde att jag skulle få på högskolan i Malmö. Synd att man inte kan jobba som ungdomstränare i handboll på heltid- Hade jag vunnit 173 miljoner på lotto så hade jag tackat för mig på lärarhögskolan och jobbat som tränare på heltid (vilket för tillfället motsvarar 3 timmar i veckan men det är mycket mer än vad jag har föreläsningar i skolan).
Det här var min reflektion för idag, vetifan om jag ska ta med detta i loggboken, kommer nog ändå inte få använda min dator på provet eftersom datorer inte är särskilt populära på lärarhögskolan. Bättre vi hugger ner lite skog och slösar papper.
Förlåt för ordvalen men ”FAN VAD ARG JAG ÄR PÅ DEN HÄR JÄVLA SKITEN” ja jag skrev det i caps för det betyder att jag skriker.

2 comments
Comments feed for this article
20 oktober 2009 vid 18:39
johanna
I’m so sorry u have to go through that! Låter ju verkligen väldigt omotiverande… Finns det inte någon kår du kan vända dig till? Kan ju räcka med att maila över en länk till den här sidan så borde de ha tillräckligt med material för att dra igång nått större tycker jag!
20 oktober 2009 vid 18:58
Daniel Åkesson
Oerhört omotiverande. Jag vet inte hur stort inflytande kåren har, kan ju inte vara första gången det är så här. Vi har inte ens fått en lista på vilka sidor som vi ska läsa i litteraturen och då har vi ändå 97% av vår tid förlagd till att läsa böcker (vilket alltså kom fram idag). Det är för jävla dåligt och jag längtar bara tills att jag är klar i januari 2012. Igår var jag så less på allt att jag nästan anmälde mig till distansutbildningen i Uppsala där man kan få en lärar- och mastersexamen om man har kandidatexamen i något ämne. men jag saknar ju det så får traggla mig igenom den här skiten.